Det är väl inte måndag i dag, tänkte jag och tittade på klockan. Den var 11. Krigslarmet ”Hesa Fredrik” tjöt trots att det var en tisdag och dessutom mitt i månaden. Det slutade inte heller. Det bara fortsatte. Jag kände att irritationen steg men samtidigt fanns det också en gnutta oro.

Det hade varit rätt sjukt ett tag. Tidningarna skrev om det, om en invasion och om att vi aldrig varit så nära ett krig förut. Men, vi tog liksom inte in det. Svininfluensa, fågelsjuka, Rysslands upprustning, Ebola i Sverige och allt det där – tidningarna blåser upp, men det blir ingenting, inte här hos oss, det blåser över.

Men det höll i. Det började märkas på andra sätt. Turismen sjönk, matvaror blev dyrare, det gick inte att resa vart en ville längre. Priserna på bostadsmarknaden föll. Militären rustade upp, folk tog ut sina besparingar – jag med. Samlade dem i…