”Ursäkta! Får jag störa dig lite?”

Jag sitter på en bänk i en busskur. November och det har just klarnat upp. Mina ögon kisar mot bilarnas ljus när inga D-vitaminer i världen hjälper mot tröttheten. Jag sitter och drömmer mig tillbaka till konserten vi var på i går.

”Ursäkta!?”

”Jaa..,” säger jag och vänder mig mot rösten. En underlig liten filur, svårt att säga något om vare sig ålder eller annat… en liten gumgubbe. Eller så.

”Du vet att det snart är här va?” Säger gumgubben.
”Mmmmm,” säger jag och nickar lite välmenande. Tänker att det bästa är att bara hålla med.
”Du vet? Nä, du har ingen aning” skrattar gumgubben.
”Ehh… nej, eller vad tänkte du på”?

”Titta här”, säger gumgubben och sträcker fram någon slags läsplatta. Gumgubben trycker på skärmen och plötsligt ser jag mig själv hemma i soffan med Eva bredvid.
”Va?” säger jag till gumgubben, ”var fasiken har du fått detta ifrån? Hur vet du vem jag är, var jag bor??” Gumgubben ler lite medlidsamt fast ändå nästan ondskefullt.
”Titta! Sätt på ljudet.”

Jag tar läsplattan, trycker på volymsymbolen.
Jag ser Eva och mig själv som sitter i min soffa med en kopp kaffe i handen, i varsin ytterända av soffan. Det piper till och Eva tittar på sin klocka.
”Hundrasjutton” säger hon. ”Det är rätt rimligt ändå.”
”Va?” säger jag. ”Hundrasjutton vaddå?”
”Ja, döda alltså. 117 döda igår.”
”Men det var väl rätt mycket” säger jag. ”Det har ju varit nere på 80 per dag i några dagar.”
”Jaa…. Det kanske det har” säger Eva. Min telefon plingar. Steget streamar nu live på facebook står det. 
Klippet tar slut och jag tittar förvirrat upp på gumgubben som harklar sig.

”Om några månader kommer alla universitet och gymnasieskolor i Sverige att vara stängda och undervisningen kommer att ske på distans. Ingen kommer att resa. Alla biografer och konsertställen kommer att vara stängda. Man får inte hälsa på äldre och i hela världen kommer länder att ha lockdown.” ”Titta”, fortsatte gumgubben och pekade upp i skyn. ”Ser du alla flygplansstreck? I april kommer inte ett enda flygplan att flyga här över.” Gumgubben stirrar på mig med en underlig blick och fortsätter.

”Här i Sverige kommer flera tusen att ha dött, på bara några månader. Flera hundratusen i världen. Det kommer inte att finnas något vaccin. Liseberg kommer inte att öppna nästa sommar, det blir inget fotbolls-EM, alla konserter på Ullevi ställs in.  Faktum är att alla konserter överallt ställs in och stream på facebook utan publik irl blir de nya livekonserterna. Folksamlingar på fler än 50 personer förbjuds. Människor ska också ha en armlängds, helst två, avstånd till varandra. Miljöförvaltningen kontrollerar restauranger och tvångsstänger krogar som tar in för mycket folk.”
”Du,” säger gumgubben och pekar med fingret mot mig, ”kommer att arbeta hemifrån på obestämd tid, som alla andra på din arbetsplats. Arbetslösheten kommer att vara10%.” 

”….Eh… ja, oj, det låter ju hemskt”, säger jag och reser mig upp. Inte vet jag vad det var för konstig grej jag såg i den där Ipaden, men den här gumgubben verkar ju helt knäpp. Det är bäst jag går. Måste komma ihåg att boka resan till Italien i februari! Ska bli skönt att komma härifrån, bort från stressen och mörkret och alla knasbollar.