Jag hängde precis under taket. Det var underligt, det fanns inget ljus i rummet men jag såg allt ändå. Kanske för att det var en sån där sommarnatt som aldrig helt blev mörk.

Jag hängde där och såg ner på de som var därnere. Jag och de andra. Tänkte att det var underligt att jag kunde inte känna mina hjärtslag. Det var helt stilla och tyst. Jag minns att jag undrade varför jag där nere på golvet bara var helt stilla, varför jag inte gjorde något. Skrek eller sparkade eller något.

Sedan var jag nere. Rummet var tomt, de hade gått. Kroppen blev min och allting skakade. Hjärtat bankade hårt och konstigt, som en blyklump som dunsar ner för en trappa och på toaletten kom smärtan. Jag försökte få bort det varma röda i ansiktet, det varma röda på min kropp. Vågade inte gå ut, vågade inte öppna dörren, vågade inte vara kvar. De var fortfarande där ute. På festen.

”Det går bra, jag ska bara hem, jag ska bara hem och smyga in i mitt rum, sedan går allt över. Allt går över.” Jag minns att jag tänkte så och fastän det var den längsta vägen någonsin kom jag hem. Hem till ett kallt hus med föräldrar som straffade med tysthet.

För att jag hade trotsat och åkt på den där festen ändå.

Några dagar senare ringde en av dem och kallade mig för saker som gjorde mig ännu mer svart. Sa att om jag berättade för någon skulle det hända igen.

Men jag sa aldrig något och ingen frågade något. Mina föräldrar fortsatte vara tysta medan en mur långsamt växte runt mig mot världen.

Blyklumpen har dunsat färdigt nu och vuxit fast, inkapslad av vävnad, som ett gammalt silikonbröst. Fast av bly. Det gör inget, det var så många år sedan och jag har vant mig för länge sen.

Men ändå.

 

 

 

 

Det finns en film som heter Masjävlar. Jag ska göra en kortfilm som ska heta Måsjävlar. Thorsten Flinck ska spela huvudrollen som übermås. Han ska ha sitt bo på taket vid ett ventilationsutsläpp från en köksfläkt. Helena Bergström, Björn Ranelid, Robert Gustavsson, och Henrik Dorsin ska alla ha roller som übermåsens ungar.

Anna Anka och Göran Ragerstam ska spela übermåsar från andra familjer som antingen attackerar eller vill para sig med Thorstens måsfamilj vid ventilationsutsläppet. Alla måsar i filmen ska ha väl utvecklade stämmor och ett mycket brett register av ”ljud”. De ska kunna imitera döende katter, skrikande barn och sirener utan problem.

Köksfläkten ska vara placerad i lägenheten rakt under Thorstens bo. Mia Skäringer ska spela rollen som kvinnan i lägenheten.

Filmen ska vara baserad på en sann historia.