Höstlöven har blåst bort i den senaste stormen. Träden ristar svarta mönster i det grå. Det regnar. Någons livskamrat har gått bort. En annans mamma. Någons syster eller farmor. För andra rullar livet på. Jobba, hämta på dagis, handla. Äta. Sova.

Men utanför mitt sovrumsfönster händer något annat. Där finns ett träd. Naket utan löv i decembermörkret. Och varje morgon precis innan gryningen kommer du flygande. Landar på en gren. Väcker mig varsamt med din sång. Här på andra sidan fönstret ligger jag en stund och bara lyssnar. Undrar lite hur du ser ut. Du som sjunger varje morgon. Även i december. Även när någon förlorat sin livskamrat. Även när krig och katastrofer avlöser varandra.

I vår värld. I mitt träd. Varje morgon.

Och jag undrar hur du hamnat här. Mitt i vintern. På Möllan i Malmö.  En koltrast i december.