Jag är i stugan och jobbar. I dag vaknar jag supertidigt och sätter mig vid köksfönstret med en kopp kaffe. Tittar ut över sjön. Det är så vackert här, med sjön och skogen framför näsan. Utanför fönstret går en liten grusväg. Det är sällan särskilt mycket trafik på den. Men jag har missat något. Rusningstrafiken kl 05.17! Då händer det grejer på grusvägen. Först är det bara en katt. Katter som springer i trav ser roliga ut. De ser ut att sväva precis ovanför marken med fötterna som paddlar under sig. Efter katten kommer en igelkott. En liten stund senare det en padda. En stor! Jag lovar-  jag ser den ända från fönstret. Utan kikare.

Efter paddan är det uppehåll en liten stund. Jag dricker mitt kaffe och tittar ut över sjön. Det är magiskt. Sedan kommer haren skuttande, lite lugnt och långsamt fram längs grusvägen. Haren är större än katten. Ganska mycket större faktiskt.  Det har jag aldrig tänkt på att de kan vara.

Sen kommer Bambi. Och Bambis två kompisar. De går kanske lite mer vid sidan av grusvägen, men ändå. Värsta rusningen.

Några som håller sig undan rusningstrafiken men ändå avslöjar sin ankomst är tranorna som landar i sjön. De tar fågelvägen i stället för grusvägen om en säger så. Och det är så jag säger det eftersom jag är från Göteborg.

Lite senare blir det ännu mer spännande. Jag har en deadline 09:00, en text ska mejlas, men nätet är så dåligt här. Jag brukar dela nät från telefonen men den visar på noll mottagning. Så klockan 09:00 springer jag själv omkring på grusvägen som ett spännande djur på landet, i foppatofflor, pyjamas, datorn i ena handen och telefonen i andra. Det hjälper inte. Jag får ta mig upp på berget genom skogen i samma utstyrsel och på samma vis. Till slut lyckas jag få i väg texten och går hem igen.

Djurlivet här är spännande.