Ja, så kan ni kalla mig. Efter många års yogautövande och efter de senaste årens revolutionerande upptäckt av förmåga till lugn och fokus, i kombination med behovet av att måla en sommarstuga, kan jag nu titulera mig Dansar Med Getingar. Vi hade köpt färg för flera tusen kronor. Stugan skulle målas. Först skulle den skrapas och tvättas. Sedan grundas på det bara träet och därefter målas två gånger. Det vill säga totalt fem aktioner per vägg.

Stugan hade dessvärre hyresgäster. På ena kortsidan fanns två getingbon under takpannorna, ett på vardera gaveln. På andra kortsidan fanns två getingbon innanför panelen i väggen. På framsidan fanns ytterligare ett bo under takpannorna och på baksidan fanns ett bo i stupröret. Sex getingbon fulla av getingar. Sex getingbon och fem åtgärder på varje vägg. Det innebar trettio intima möten med våra hyresgäster. Som i vissa fall hade sin huvudentré direkt där vi skulle måla.

Tvättandet gick bra. Högtryckstvätt på tryggt avstånd och borstar med skaft. De var sura som satan, men vi stod på behörigt avstånd och blåste på för fullt. Sedan skulle det skrapas. Skrapandet var värst. Det var ett ”hit and run”-projekt. Vi smög fram i bredd, höjde ljudlöst våra skrapor och skrapade utav bara helvete i femton sekunder innan hyresgästerna argt stormade ut. Då backade vi, som ninjas långsamt och hemligt undan, synade eventuella skador och inväntade nästa öppning för attack. Sedan åter samma procedur.

Därefter var det dags att grundmåla. Vi hade nu klarat av tolv av trettio möten med våra hyresgäster. Vi målade stort och snabbt med grundfärg på alla bara ytor.  Sedan retirerade vi och lade upp en strategi. Vi började med kortsidorna. På gavlarnas högsta delar arbetade vi i par. En av oss stod högst upp på den höga, otroligt vingliga stegen med pensel och färg i händerna. På marken nedanför stod den andra och spanade. Spanade och ropade ”Höger baksida vad”, eller ”Höger axel”, eller bara ”Stå still”. Målaren målade mycket långsamt och mycket kontrollerat. Vid varje rop nerifrån marken blev målaren blixtstilla tills det kom klartecken.

Jag målade ena gaveln. Där hade getingarna två huvudingångar. Vi utvecklade i tyst samförstånd en deal. Jag smög upp på stegen, ljudlöst, med en pensel i ena handen och en hink färg i andra handen. Jag målade mycket tyst och mycket långsamt. När en geting tittade ut slutade jag. När jag slutat flög getingen iväg. Jag fortsatte måla. Tills jag såg att getingen skulle in igen. Då slutade jag igen. Så höll vi på, getingarna och jag. Några gånger hade jag flera, kanske fem eller sex getingar runt mig där jag stod på stegen, blixtstilla med penseln i ena handen. Som värsta yoganinjan. Men vi höll vår deal. De lät mig måla och jag lät dem ha centimetern närmast sin entré omålad.

Nu är vi kompisar med vissa reservationer. Men nästa år får de ingen inbjudan, trots att de lärt mig mycket om fokus och yoga i praktiken. Mitt bästa tips till er är detta: Tandkräm som hjälp på getingstick slår allt. Bara att kleta på, så fort som möjligt och låta stelna på huden.

Over and out from Dansar Med Getingar