Kommunikation i dag är inte vad den var förr. Funktionen med frimärken och brevlådor till exempel. Inte självklar i dag. Inte heller sambandet dem emellan. Jag tänker tillbaka på ett telefonsamtal med en femtonåring jag hade på jobbet för något år sedan:

Jag: ”Du måste posta svarstalongen så att vi kan registrera ditt svar”
15-åring: ” Gah, öh – vaddå posta, asså jag pallar inte, jag fattar ingenting av det här.
Jag: ”Jo men, alltså du måste skicka in svaret, kryssa ja eller nej på lappen du fick, sätta på ett frimärke, lägga lappen på brevlådan så vi får ditt svar.”
15-åring: ” What – vaddå frimärke, vaddå brevlåda, va e de? asså jag fattar ingenting, det är bättre du pratar med mamma.”

Fem minuter senare, efter lektion med motvilligt nyfiken 15-åring om brevpost som kommunikationsmedel:

15-åring: ”… jag har alltid undrat vad dom där lådorna är till för… så jag går bara till affären då och säger att jag ska ha ett frimärke, så vet dom vad det är?” Och så får ni det? Coolt. ”