”Ja, jag tänker i alla fall i n t e spela på nån karneval i morgon” sa den ena tanten upprört i baksätet på den gamla Volvon, där de tröskade fram längs Reeperbahn en sen natt i september.

Tanterna var på karnevalsresa. De hade planerat resan länge och bestämt att de skulle ta bilen hela vägen från Göteborg till Hamburg. Det gick bra ända tills de startade GPS:en vid avfarten till Hamburg. Sedan gick det inte så bra. Under ett par timmar kryssade de kors och tvärs genom Hamburg, in på varenda smågata och genom vartenda bostadskvarter innan de upptäckte att GPS:en stod på ”walking mode”. När de väl var framme vid platsen för repetitionen var maten slut. Alla höll på att kränga på sig instrumenten inför den tre timmar långa repetitionen.

Långt senare skulle tanterna äntligen få sova. De skulle sova i en gymnastiksal tillsammans med alla andra deltagare, vilket var närmare ett sjuttiotal. Tanterna gjorde ofta resor som denna. Deras kunskap om de bästa luftmadrasserna, kuddarna och pumparna var djupgående. De var rutinerade och förberedda. Den som kom först (ur buss eller bil) rusade in i sovsalen, slängde ut saker på golvet för att täcka en sovyta, stor nog för alla tanter, i den bästa delen av salen. Den bästa delen av salen var alltid så långt från entrén som möjligt, nära ett strömuttag, mot en vägg och helst också vid ett hörn. Medan denna attack pågick plockade de andra tanterna lugnt ut packningen ur bil eller buss och kom efter.

Tanterna var nöjda med placeringen även denna gång. De pumpade upp sina rejält tilltagna madrasser, bäddade med sina täcken, lakan och kuddar och letade tillsammans upp omklädningsrummen med tandborstarna i högsta hugg. Till slut, iförda pyjamas och flip flops, med öronproppar i öronen för att slippa snarkljuden kröp de ner under sina täcken. De hade precis slumrat till när det hände.

”I’M SO SORRY EVERYONE” ropade rösten med tysk accent. ”I’M SO SORRY, BUT WE ARE GOING TO HAVE TO LEAVE, WE CAN’T SLEEP HERE. WE CAN NOT SLEEP HERE!” Av olika anledningar, som tar för lång tid att beskriva här, blev allihop utslängda från sovsalen. Klockan var två på natten. En hel del tumultartat packande och svärande senare stod, satt eller låg alla karnevalsmusiker på parkeringen utanför. Bland dessa sjuttio personer fanns tre mycket ilskna tanter tätt intill Volvon, redo att spurta.

Samtidigt väckte tre desperata karnevalsarrangörer halva Hamburg för att hitta en annan sovplats för sjuttio personer. Till slut lyckades de. En annan sovsal var funnen. Tanterna fick order om att följa efter en annan bil och färden gick genom Hamburg. Det gick ganska bra till en början, men plötslig var bilen framför försvunnen. Tanterna irrade omkring på gatorna surare och surare. Ilsket svängande hit och dit utan att veta alls vart de skulle. Tre trötta tanter i pyjamas som snart befann sig ensamma i en trött gammal Volvo på Reeperbahn. ”Ja, jag tänker i alla fall i n t e spela på nån karneval i morgon” sa den ena tanten upprört.

Tro det eller ej, men en hel del detektivarbete senare hittade tanterna den nya ”sovsalen”. När de äntligen kom fram hade alla andra redan pumpat upp sina madrasser och låg packade som sillar på det kalla betonggolvet. Det nya sovstället var en lastbrygga till ett lager. Klockan var fyra på morgonen när tanterna lyckats pressa in sina madrasser mellan de andras. Under ilsken tystnad kröp de ner under sina täcken.”Ja, jag tänker i alla fall i n t e spela på nån karneval i morgon” hördes det muttrade från en av luftmadrasserna, innan sömnen tog över.

Sex timmar senare stod tanterna i paraden och spelade. Allt var glömt. Fyra timmar av sambaeufori för tre riktigt trötta tanter var som en vecka på spa och det blev en lyckad karneval trots allt. Efter denna resa började tanterna frikostigt dela med sig av sin gedigna kunskap om sovsalar till andra mer orutinerade sambistas.

Själva bodde de varje gång efter denna på hotell.