Jag sitter vid sjön och tecknar. Tung, tung dimma. Två personer fiskar i närheten, de syns inte men jag kan höra ploppen från linan. Annars är det så tyst att det nästan gör ont. Stundvis lättar dimman och jag kan se den andra strandremsan.

Just nu i Göteborg åker bussar, handlar människor, tutar bilar, barnprogram på TV, brus och dunk. Stress.

Nu lättar dimman och jag ser ganska långt. Men fortfarande inte de två som står och fiskar, ingen människa. Bara detta tysta, enorma, vackra landskap och nu står tiden stilla. Ur dimman reser sig berg på andra sidan sjön, alldeles nära mig,

Långt ifrån allting.

och jag är ingen, jag äger ingenting. Jag är bara ett med detta just

nu.