Det finns en gräsplätt bakom huset vid Rymdtorget. Där andra satt en gång. Där sitter en pojke och drömmer om allt som ska hända sen.

Där går  några stora förbi. Han ser med längtansfull blick. En gång ska det vara han. Han som ska gå och inte sluta. Gå och aldrig se tillbaka.

Det finns ett träd bakom torget där borta. Dit fåglar flyger för att sova. Fåglar måste sova, precis som han, om han kan, och det finns många hundra fönster i huset. Ett av dem är hans, så är det, men hur han än försöker kan han inte se vilket det är.

Och jag vill säga ”var inte ledsen lilla vän”. Det kommer en tid för dig med. Det finns visst hus av kristall och en väg kantad av guld och till och med döden är ledsen ibland.