”Klarröd” står det på lappen på väggen. Annars är det precis som vanligt. Rummet där tiden stått still. Samma färg på väggarna och samma skav på dörrlisterna. Samma märke i golvet, efter vasen. Jag går igenom rummet och lägger handen på dörrhandtaget till källaren. Står still och känner hur hjärtat börjar rusa. Den välbekanta känslan av dörrhandtaget i min hand. Doften av källaren slår upp i mitt minne, känslan av fukt mot huden. Jag släpper dörrhandtaget och backar några steg. Väntar tills hjärtat lugnat sig. Tills lukten försvunnit ur näsborrarna. Ser mig om och går mot öppningen in till stora rummet i stället. Knirket på golvplankan, den femte från vänster vägg. Samma som då.

Stora rummet är inte som då. Någon har slagit ut väggen mellan rummet och det lilla sovrummet. Öppnat upp och målat om. Men golvet är fortfarande detsamma och när jag går de få stegen mot golvplankan i mitt minne vet jag att det kommer att finnas kvar. Jag böjer mig ner och drar med fingrarna längs träet. ”Mison” och så ett hjärta, inristat i träet, fortfarande där. ”Så länge du är kvar är allt som det ska”, minns jag. Så minns jag att jag tänkte, som ett mantra, då för länge sedan. Men du stannade inte kvar, Mison. Du tynade bort och försvann så sakta, så sakta men så oerhört plågsamt. Och jag blev kvar. Jag och källaren. Och de andra.

Med flaggan i topp går hon genom livet. Hon går med långa kliv, med klackskorna mot asfalten och blicken långt fram och lite till höger.

Hon går med den gamla jackan, som kanske blivit lite för liten, öppen och med halsduken virad tre varv om halsen. Hon går med en aning till leende på sina klarröda läppar, där läppstiftet kanske har smetats ut lite i de små rynkorna runt munnen.

Hon går med uppsatt hår, rött som alltid, kanske bara med en pytteliten silvrig utväxt närmast botten. Några grånande lockar som hänger ner men med hakan i vädret.
Och med mascaran avfläckad på de kanske lite hängande ögonlocken, blundar hon och tänker på texten på sin flagga. ”Kill them with kindness”. Så ska det stå.

… eller kanske ”Yeah, fuck you too”. Vid närmare eftertanke.