Hej där,

Hoppas att du har det bra. Var du nu är och vad du nu gör.

Jag har det bra. Jag satt bara här och funderade på hur oförutsägbart allt är. Utom vi själva kanske.

Det enda som är konstant är kanske vår egen förutsägbarhet.

För allt annat ändrar ju sig, plötsligt eller långsamt. Som när vi nådde kröken till exempel, då var det något helt annat än det vi trott på andra sidan. Det enda som gick att veta var att vi alltid föreställde oss något. Och sen var det aldrig så…

Det är så svårt att inte ha föreställningar om framtiden. Visst, det är skönt, men också smärtsamt svårt att leva i nuet. Tycker jag i alla fall.
Fast om framtiden var förutsägbar och jag visste hur den skulle se ut skulle jag nog bli galen. Även om den såg härlig ut. Att inte veta är ju själva grejen med livet.

Och med döden.

Och jag vet inte om du brukar tänka på sånt, eller vad du annars tänker på nuförtiden. Vi har ju inte setts på … så många år. Jag har hört att du har fått barn och köpt en gård.
Men minns du det där brevet du skrev, den där natten för så många år sedan? Jag hittade det på vinden. Jag läser det ibland och någon gång tänker jag tanken att jag ska höra av mig till dig. Det var så vackert.

Men jag låter bli.

Sköt om dig käre vän.