I min dagbädd från blocket, med Vira intill. Skog och ängar åt alla håll. Ett annat liv i slutet av en dag.

En kronhjort, jo jag har sett den själv, som förtvivlat ensamt brölar i skogen. Och så skymningen och då kommer korparna. De flyger åt öster, rakt över mig och in i skogen- skogen där kronhjorten förlorat sig i sin ensamma kärlekssorg. Korpar i hundratal. De kraxar ödesmättat så som korpar gör, flyger över så länge skymningen faller.

Sen kommer dimman, smygande över fälten. En råbock skäller. Syrsorna är öronbedövande nu och det börjar bli mörkt. Ett par eftersläntrande korpar flyger fram över himlen, vingslag, lika ödesmättade som allt det andra. Vira snarkar intill mig. Thåström på min stereo därinne

”Om jag skulle somna, väck mig, jag vill inte missa något av det här. Det är inte bara på dom gamla tavlorna som mästarna målat himlen.

Här kommer natten, kall och underbar”