-Mamma, kan jag få en Batman? Barnet tittar upp på mig med stora bedjande ögon. Vi är på Coop Forum och jag har kundvagnen full av pasta, ris, falukorv, potatis och bröd. En tunn plånbok i fickan. Dessutom en konfliktfylld relation till Batman och allt det där kring Batman som gör att ett av mina barn helst vill gå omkring med en dunjacka under sin batmandräkt för att det ska se ut som stora muskler där under batmandräkten. Barnet vill till och med sova med dunjacka under dräkten. Jag har helt enkelt tröttnat på Batman och hans kompisar.
– Nej älskling, du kan inte få en Batman, säger jag. – Men jag vill ha en Batman! Jag vill ha en Batman, jag vill ha en Batman! säger barnet med ett stigande tonfall, mer och mer upprörd. Och så är det igång: -Nej, det blir ingen Batman, följt av -JAG VILL HA EN BATMAAN. Om och om igen. Inom en minut ligger barnet på golvet inne på Coop Forum och skriker
– Baaaaatmaaaaaaaaan, jaaaagvilllllllhaaaaaaaennnnnnnn…… BAAAATMAAAAAN.
Med is i magen och en räkneramsa i huvudet säger jag: – Nej, vi kan inte köpa en Batman och nu ska vi gå.
Barnet reser sig upp. Gråten är som bortblåst. Barnet vänder sig om och går argt och fort med bestämda steg bort från mig. Jag står kvar. Barnet går långt, men hela tiden inom synhåll för att till slut stanna, dra ett djupt andetag (ja, jag ser det hela vägen från där jag står) och vända sig om. Bra, tänker jag, släpper barnet blicken och börjar långsamt, långsamt gå mot kassorna. Tio sekunder senare rusar barnet med all kraft in i mig, en krock som blir så kraftig att barnet ramlar omkull på golvet.
– Ajjjjj, MAAMMA SLOOOOOG MIIIIIGGG! . Vrålar barnet.
Jag sväljer. Känner blickarna från alla runt omkring. Oroliga, fördömande och frågande blickar. ’Tänk om de tror det’, tänker jag ’Tänk om de ringer socialen. Tänk om socialen tar mina barn ifrån mig?’ Kort inre överläggning och sedan, med en fejkat lugn röst och ett bultande hjärta:
– Jag har i n t e slagit dig. Nu går jag till kassan. Kom när du är klar.
Varpå barnet reser sig, suckar och följer med mig till kassorna. Och säger:
-Mamma, kan jag få ett tuggummi?

I dag frågade jag barnet (som nu är vuxen) om det var ok att lägga upp inlägget. Kommentaren jag fick löd:
”Minns att du berättat om det här. lite roligt så här i efterhand men kanske inte då.. målmedveten skitunge ; )”
Hög igenkänningsfaktor. På Ica visste dom; nu kommer hon med barnet som ligger och skriker på golvet medan hon själv lugnt går runt och handlar.
Hands on-kurs i stresshantering, avancerad nivå med VFU.